En komplett anläggning med balpress, plastare och transportörer använder inte mer än 10-40 kW/h. Detta ger så låg förbrukning som ungefär 1-1,5 kW per färdig bal.
Den låga energiförbrukningen tillskrivs den speciella patenterade konstruktionen av pressen. Pressens funktioner är elektriskt/hydrauliskt drivna. Balkammaren har roterande sidor och inmatningsmattorna vilar på kullagrade rullar.
Tack vare avsaknaden av syre inne i balen så förekommer ingen jäsning av materialet inuti. Lagring är således riskfritt eftersom det inte finns någon risk för att det bildas metangas. Giftiga substanser kan inte urlakas eftersom sträckfilmen effektivt förhindrar vatten från att tränga in i balen (under förutsättning att balarna inte är dränkta i vatten).
Sträckfilmen och nätet som rundbalarna täcks med består av polyeten, som vid förbränning omvandlas till koldioxid och vatten. Sträckfilmen är bara 25-30 µ och utgör bara 0,1-0,2% av balens totala vikt. En rulle sträckfilm väger cirka 17 kg och räcker för ungefär 18 balar.
Nätet är gjort av miljövänligt polyeten. En rulle nät väger cirka 30 kg och räcker för ungefär 100 balar.
Sträckfilmen, även om den är väldigt tunn, är mycket slitstark. Detta försäkrar en hermetisk inneslutning av materialet, vilket förhindrar att skräp ramlar ur balen samt stoppar nedbrytningsprocessen. Avfallet komprimeras och omsluts med sträckfilm till lufttäta balar. Utan tillgång till syre kan nedbrytningsprocessen eller jäsning inte komma igång.
Nedbrytning av avfall består av två olika processer; aerob och anaerob. I den aerobiska fasen är den huvudsakliga nedbrytningen reaktionen med syre, vilket producerar CO₂. Självantändning och termisk nedbrytning kan ske som konsekvens av denna fas.
Under den anaeroba nedbrytningen aktiveras tre metaboliskt olika grupper av bakterier, vilket resulterar i hydrolytisk, acetogen och slutligen metanogen nedbrytning. Denna nedbrytningsprocess, där organiska ämnen agerar både som näringsämne och oxidationsmedel är resultatet av en samordnad insats av många olika bakteriearter i sekventiella reaktioner.
Varje störning i ett sådant system kan fördröja eller påskynda vissa av de biokemiska reaktionerna vilket påverkar nedbrytningshastigheten och energi-/massförluster i det lagrade materialet. Genom att förhindra att syre och vatten tränger in avfallet orsakar Flexus rundbalsmetod en sådan störning, vilket mer eller mindre helt stoppar den biokemisk processen.
De första testerna av att lagra avfall i rundbalar utfördes av Lunds Universitet i Sverige. Deras resultat har bekräftats av liknande oberoende institutioner i andra länder.
Utvecklingen av gas, temperatur, material- och energiförluster i de lagrade balarna uppmättes.
Tre olika sorters avfall lagrades; RDF (strimlat), källsorterat avfall och osorterade hushållssopor (MSW).
En kort initial period av aerobisk nedbrytning medan resterande syre förbrukades följdes av mycket stabila förhållanden. Ingen märkbar ökning av temperatur eller metanutveckling observerades ens efter ett år, och de flesta biologiska och oxideringsreaktionerna hade i princip avstannat.
För att studera påverkan av partikelstorlek användes strimlade hushållssopor på samma sätt. Dock kunde man inte observera någon utveckling av metan i dett fall heller.
Grafen nedan visar gasutveckling och temperatur för en av balarna som användes i studien utförd av Lunds Universitet.
| Utveckling av gas och temperatur i lagrat avfall (MSW), Bal nr. N1 | ||||
| Vikt på bal N1 (14.2.95) | 976 kg | pH i urlakning | 4.2 | |
| Total massaförlust (8.8.95) | 8 kg | pH på avfallet | 5.5 | |
| Material | Hushållsopor | Fukt (wt%) | 45 | |